2016

En av våra kära atleter, Kristin delar här med sig av hennes historia om träningens betydelse i hennes liv.
Vi minns väl hennes första, något nervösa men förväntansfulla besök hos oss, och det har sedan dess varit ett stort nöje att följa hennes otroliga resa och utveckling genom träningen. 

Bilden längst till vänster är från ett av hennes första pass hos oss, och bilden längst till höger en tid senare när hon klarade några av sina första strikta, oskalade pull-ups! 

Här är hennes berättelse:


Träningen är något som kommit in i mitt liv i vuxen ålder. Jag tyckte att idrotten i skolan var ganska jobbig. Alla andra var så mycket bättre och modigare än mig, tyckte jag då. Tyvärr hade jag denna känsla genom hela skoltiden.

Det var inte förrän efter gymnasiet, när jag började jobba, som jag klev in på gymmet. Jag har nog alltid velat träna men inte vågat mig in där. Blev ganska kär direkt.

Under nästan tio års tid testade jag nästan alla olika träningspass som funnits på de lokala gymmen. Spinning, yoga, skivstångspass, högintensiva intervallpass, boxpass, olika danspass.  Ju mer tiden gick så ville jag ha mer resultat. Jag ville orka mer, men vid denna tidpunkt så tränade jag nog fyra gånger i veckan så jag kunde inte göra så mycket mer. Det var den uppfattningen jag hade då.

I samband med detta så skulle jag fylla 30 år och jag hade fått nys om en kurs som visade sig fokusera mycket på funktionell träning. Att använda sig av sin kropp och köra enkla raka intervallpass med kroppen som redskap. Någonstans här inser jag att jag är på rätt väg. Tyvärr fanns detta koncept inte i Stenungsund.
I samma veva med detta blev jag av med jobbet och min man blev sjuk. Jag fick nytt jobb omgående men min mans sjukdom tog mer och mer plats i vår vardag. Min kropp sa ifrån och jag nosade på den där ”härliga väggen”. 

Under nästan två års tid var träningen helt borta. Vi i familjen kämpade för att få vardagen att gå ihop. Livet drabbar en helt enkelt. Jag gick och fick samtalsstöd och en klok person sa att du måste hitta tid för dig själv. Du måste göra saker som du tycker är roligt. I detta skede så fanns det inget som jag tyckte var roligt.
Min man har en kronisk sjukdom som han aldrig kommer att bli frisk ifrån. Jag vet att jag funderade och försökte hitta något som jag tyckte var roligt. Gjorde några tappra försök med träningen men hittade inte gnistan ändå.

Så i maj för ett år sedan såg jag att en facebookkompis hade ”checkat in” på nått ställe i Stenungsund som hette Barefoot Fitness. Jag förstod med en gång att detta var ett ställe jag skulle kolla upp. Det handlade om funktionell högintensiv träning. Precis vad jag saknat här i Stenungsund. Tror att jag packade ner träningskläder redan nästa dag för att göra ett besök. 

Lördagen samma vecka körde jag mitt första pass och medlemskapet fixat.  Jag var så sjukt nervös men jag insåg ju med en gång att jag kommit hem. Jag klarade av alla övningar och det bästa av allt var stöttningen från coachen och de andra som tränade. Alla hejade på varandra som vi gör pass efter pass. När vi kör teknikövningar så kämpar alla var för sig men det är ingen enmansshow.
Alla försöker tipsa och coacha varandra till förbättring.

Jag vågade inte stå på händer när jag började för ett år sedan. Men så fick jag lite extra tips av en träningskompis och helt plötsligt stod jag där mot väggen.  Jag stod på händer. När gjorde jag det sist?!

En dag följde min son med mig till gymmet och när vi gick där ifrån så säger han:
Mamma du gillar detta va?
Hm… ja det gör jag ….Vad tänkte du på?
Det märks för du är så glad nu för tiden.
Då hade jag tränat i en månad på numer Crossfit Njord. Från att ha varit både fysiskt och psykiskt ganska långt ner var jag nu på väg upp igen. 

Kroppen är så fantastisk. I Crossfit finns så många olika moment och utryck som var väldigt snurrigt i början men jag tränade och det var det viktigaste. Vissa övningar är svåra men för någon annan är de enkla. Det handlar återigen om vår fantastiska kropp. Alla har vi svagheter och styrkor och det finns alltid alternativ till de övningar man inte klarar av. 

Det finns inte en spegel i Crossfitboxen vilket gör att du måste känna in känsla i kroppen hur övningen ska kännas. Inte att det ser rätt ut i spegeln.
För mig är detta vad Crossfit handlar om.  Det är så mycket mer än ett sätt att träna. Vad mår min kropp bra av? Att hitta balansen i kroppen. Våga lyssna hur det känns idag. Har jag fått i mig bra med mat så jag orkar? Har jag sovit dåligt i natt? 
Jag vågar lyssna på min kropp fast det kan vara svårt ibland. Har till och med vågat avbryta mitt i ett pass för att min kropp den dagen inte ville samma som huvudet. Det är en styrka jag fått genom Crossfiten. 

Jag har utvecklats så otroligt mycket detta år. Min kropp är fantastisk och har omformats ganska mycket. Den där vågen som man ibland kliver upp på har kanske minskat några kilo men min midja har minskat ca 13 centimeter. Jag försöker att inte kliva upp på vågen för det är fortfarande känslan i kroppen som är den viktiga.
Första gången jag testade marklyft klarade jag av 60 kg, idag klarar jag av 100 kg. Jag ska tacka väldens bästa träningskompisar och väldens finaste coacher för all stöttning under mitt första år i Crossfitvärlden. Det är jag som kämpar med min kropp som verktyg. 

På våra gym-Tshirts står det ”Prepare for life” och det är precis vad Crossfit är för mig. Det har fått mig att börja leva igen.

//Kristin

Förra helgen hade vi en foto-session med vår atlet Marika. Tanken med fotograferingen var att plocka ut några övningar från boxen till en naturlig miljö för att få fram hela syftet med CrossFit som ju är att göra dig stark i vardagen och i livet!

Men så klart var också syftet att helt enkelt få riktigt snygga bilder som rimmar väl med både vårt motto "prepare for life" och ursprunget i vårt namn Njord!! 
Här är fem av de bästa bilderna från plåtningen.

Head-Coach Sandra CrossFit Njord

2012 det var året som jag började intressera mig för CrossFit. Jag Googlade febrilt efter en box i Göteborg och fann då CrossFit Göta Lyckholm! Åh perfekt, dessutom bara 2km från mig. Tyvärr hade de inte öppnat ännu men jag fick kontakt med en av ägarna Marcus Edvaldsson. Marcus är ett energiknippe med kunskap och erfarenhet långt över oss andra "vanliga".

Marcus jobbade då som personlig tränare på Fysiken och jag bokade in en timma med honom. Minns dagen jag bokat med honom som igår, jag som sällan är sjuk hade dragit på mig en super förkylning och hade träningsvärk från helvetet i benen (vila innan en pt timma när man dessutom inte var helt 100, varför då?). 

Marcus sprudlade av energi och vem som helst blir glad när man träffar honom. Han förklarade upplägget för passet och jag fick börjar med att rulla på en foam roller! JÄVLAR vad ont det gjorde! Försöker hålla god min och snoret på plats men tror mina ynkljud av smärta lös igenom rejält. 

Jag fick känna på olika varianter av knäböj och både front squat och over head squat för första gången. Och då rörligheten va sämre än vad den är idag, (ni som känner mig kan ju tänka hur det såg ut) så inte ett kilo över pinne fick jag hålla i.

Efter det gick han igenom bålövningar i TRX och där blev det mer gnäll och mjölksyra i benen. Vilken superatlet jag kände mig som... Not!

Vidare till den avslutande delen, där jag för första gången skulle få möta Cindy, eller iaf en variant av denna fasansfulla kvinna. Tre varv blev två varv och jag fick bryta! 
Jag hade aldrig känt mig så klen, svag och gnällig tidigare, idag är det en helt normal känsla efter en MetCon.

I september 2012 tecknade jag medlemskap på CrossFit Göta och där började sedan min resa. 
Att komma från gymvärlden in i crossfitvärlden var en rejäl käftsmäll för mig! Jag tyckte att jag var ganska stark, kunde ju tom göra "chins" (som jag kallade det då). 
Men på Göta insåg jag mina begränsningar, jag var visst inte så stark som jag trodde i alla fall inte utan mina pauser på några minuter som jag var van vid.

Att jag sedan är tävlingsmänniska gjorde att det blev en ständig kamp med mitt egna psyke, där jag många gånger kände mig dålig och svag. För självklart så jämförde jag mig med de som hållit på mycket längre än mig. Korkat och ologiskt,,,, japp men sån var jag.
Det gick så långt att trots att jag älskade träningsformen CrossFit, trivdes på Göta och älskade gemenskapen så slutade jag efter 6 månader. 
Har alltid sagt att det berodde på att jag träffade Jonas och åkte massa till honom, att det var dyrt m.m och visst var det sant men någonstans kan jag idag erkänna att det också berodde på att jag inte riktigt kunde hantera att vara sämre än andra.  

Min mentala resa pågår fortfarande och tack och lov att man blir äldre, visare och fortsätter att utveckla sig! För jag fattar ju hur dumt det är, dessutom så har det bara drabbat mig själv. 

Fortfarande önskar jag ibland att jag inte hade hittat CrossFit.. Att jag fortsatt harva på vanliga gym bland maskiner och hantlar och bodypumppass (absolut inget fel med det så missförstå mig rätt nu) men då fanns det inte dagar som till exempel idag, inte för mig. När allt bara känns tungt och motsträvigt, inte på samma sätt iallafall. Man stod liksom mest still, det hände inte så mycket och var jag trött och opepp så kunde jag sätta mig i en bensparksmaskin och ändå ta dom där kilona som jag brukade. Mös väl lite extra med vattenflaskan emellan seten bara. Men det hände ju inget och övningarna var ju nästan alltid dom samma och det var ju därför jag sökte mig till CrossFit. Jag ville ha utmaningar, kämpa efter nya mål och lära mig sånt jag aldrig trodde jag skulle klara av. Check på den! Jag är ju inte bra på något (typ) förutom dead lift! Tacka vet jag dead lift!

Så ok, jag vill inte tillbaka till harvandet på gymmet där utvecklingen var noll, jag har hellre skitdagar som idag, för när belöningen väl kommer så är den så otroligt mycket större! 
Jag kämpar hellre på med mitt egna psyke och lär mig mer varje dag om hur jag ska hantera det. 

På mindre än 2 år så har CrossFit utvecklat mig så mycket mer än gymmet och alla miljarders av pass jag gått på under 8 års tid. Så jag fortsätter min resa där! 

//Head-Coach Sandra

(Liten parentes, jag vill inte på något sätt trycka ner den traditionella gymträningen eller de pass som finns på diverse gym. Det är bara något som inte passade mig) 

Bildspel från 2016 års upplaga av CrossFit-tävlingen Halmstad Throwdown.
CrossFit Njord hade inte mindre än tre starka representanter i tävlingen. Marika och Head-Coach Sandra körde i team-klassen under namnet "Njords krigare", och ingen mindre än Coach Espis kämpade i master-klassen. 
Tyvärr gick inte Espis vidare till finalen, men Sandra & Marika lyckades med den helt grymma bedriften att hamna på pallplats och knipa bronset! Fantastiskt kul att det gick så bra för vårt lag!! 
Lite av äran ska så klart också gå till vår stora hejarklack som tagit sig ner till arenan för att heja fram atleterna under dagen..! :)

Foto: Jonas Wallström

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter