En medlems berättelse. 

En av våra kära atleter, Kristin delar här med sig av hennes historia om träningens betydelse i hennes liv.
Vi minns väl hennes första, något nervösa men förväntansfulla besök hos oss, och det har sedan dess varit ett stort nöje att följa hennes otroliga resa och utveckling genom träningen. 

Bilden längst till vänster är från ett av hennes första pass hos oss, och bilden längst till höger en tid senare när hon klarade några av sina första strikta, oskalade pull-ups! 

Här är hennes berättelse:


Träningen är något som kommit in i mitt liv i vuxen ålder. Jag tyckte att idrotten i skolan var ganska jobbig. Alla andra var så mycket bättre och modigare än mig, tyckte jag då. Tyvärr hade jag denna känsla genom hela skoltiden.

Det var inte förrän efter gymnasiet, när jag började jobba, som jag klev in på gymmet. Jag har nog alltid velat träna men inte vågat mig in där. Blev ganska kär direkt.

Under nästan tio års tid testade jag nästan alla olika träningspass som funnits på de lokala gymmen. Spinning, yoga, skivstångspass, högintensiva intervallpass, boxpass, olika danspass.  Ju mer tiden gick så ville jag ha mer resultat. Jag ville orka mer, men vid denna tidpunkt så tränade jag nog fyra gånger i veckan så jag kunde inte göra så mycket mer. Det var den uppfattningen jag hade då.

I samband med detta så skulle jag fylla 30 år och jag hade fått nys om en kurs som visade sig fokusera mycket på funktionell träning. Att använda sig av sin kropp och köra enkla raka intervallpass med kroppen som redskap. Någonstans här inser jag att jag är på rätt väg. Tyvärr fanns detta koncept inte i Stenungsund.
I samma veva med detta blev jag av med jobbet och min man blev sjuk. Jag fick nytt jobb omgående men min mans sjukdom tog mer och mer plats i vår vardag. Min kropp sa ifrån och jag nosade på den där ”härliga väggen”. 

Under nästan två års tid var träningen helt borta. Vi i familjen kämpade för att få vardagen att gå ihop. Livet drabbar en helt enkelt. Jag gick och fick samtalsstöd och en klok person sa att du måste hitta tid för dig själv. Du måste göra saker som du tycker är roligt. I detta skede så fanns det inget som jag tyckte var roligt.
Min man har en kronisk sjukdom som han aldrig kommer att bli frisk ifrån. Jag vet att jag funderade och försökte hitta något som jag tyckte var roligt. Gjorde några tappra försök med träningen men hittade inte gnistan ändå.

Så i maj för ett år sedan såg jag att en facebookkompis hade ”checkat in” på nått ställe i Stenungsund som hette Barefoot Fitness. Jag förstod med en gång att detta var ett ställe jag skulle kolla upp. Det handlade om funktionell högintensiv träning. Precis vad jag saknat här i Stenungsund. Tror att jag packade ner träningskläder redan nästa dag för att göra ett besök. 

Lördagen samma vecka körde jag mitt första pass och medlemskapet fixat.  Jag var så sjukt nervös men jag insåg ju med en gång att jag kommit hem. Jag klarade av alla övningar och det bästa av allt var stöttningen från coachen och de andra som tränade. Alla hejade på varandra som vi gör pass efter pass. När vi kör teknikövningar så kämpar alla var för sig men det är ingen enmansshow.
Alla försöker tipsa och coacha varandra till förbättring.

Jag vågade inte stå på händer när jag började för ett år sedan. Men så fick jag lite extra tips av en träningskompis och helt plötsligt stod jag där mot väggen.  Jag stod på händer. När gjorde jag det sist?!

En dag följde min son med mig till gymmet och när vi gick där ifrån så säger han:
Mamma du gillar detta va?
Hm… ja det gör jag ….Vad tänkte du på?
Det märks för du är så glad nu för tiden.
Då hade jag tränat i en månad på numer Crossfit Njord. Från att ha varit både fysiskt och psykiskt ganska långt ner var jag nu på väg upp igen. 

Kroppen är så fantastisk. I Crossfit finns så många olika moment och utryck som var väldigt snurrigt i början men jag tränade och det var det viktigaste. Vissa övningar är svåra men för någon annan är de enkla. Det handlar återigen om vår fantastiska kropp. Alla har vi svagheter och styrkor och det finns alltid alternativ till de övningar man inte klarar av. 

Det finns inte en spegel i Crossfitboxen vilket gör att du måste känna in känsla i kroppen hur övningen ska kännas. Inte att det ser rätt ut i spegeln.
För mig är detta vad Crossfit handlar om.  Det är så mycket mer än ett sätt att träna. Vad mår min kropp bra av? Att hitta balansen i kroppen. Våga lyssna hur det känns idag. Har jag fått i mig bra med mat så jag orkar? Har jag sovit dåligt i natt? 
Jag vågar lyssna på min kropp fast det kan vara svårt ibland. Har till och med vågat avbryta mitt i ett pass för att min kropp den dagen inte ville samma som huvudet. Det är en styrka jag fått genom Crossfiten. 

Jag har utvecklats så otroligt mycket detta år. Min kropp är fantastisk och har omformats ganska mycket. Den där vågen som man ibland kliver upp på har kanske minskat några kilo men min midja har minskat ca 13 centimeter. Jag försöker att inte kliva upp på vågen för det är fortfarande känslan i kroppen som är den viktiga.
Första gången jag testade marklyft klarade jag av 60 kg, idag klarar jag av 100 kg. Jag ska tacka väldens bästa träningskompisar och väldens finaste coacher för all stöttning under mitt första år i Crossfitvärlden. Det är jag som kämpar med min kropp som verktyg. 

På våra gym-Tshirts står det ”Prepare for life” och det är precis vad Crossfit är för mig. Det har fått mig att börja leva igen.

//Kristin

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln